I huset med den blå dörren lyste verkligen flitens lampa, det var en riktigt inspirerande miljö som format mig och hade en stor betydelse för min konstnärliga utveckling. Förutom det så är jag i grund och botten en person som inte vill eller kan vara för uppbunden vid konventioner. Den synen och levnadsättet har jag nog tagit med mig oavsett var jag bott eller befunnit mig i världen och livet. Jag började tillverka mina första smycken här, skrev mycket dikter och målade tavlor. Mina tavlor och dikter kanske jag skriver om i ett senare blogginlägg, de förtjänar sitt eget utrymme. Det som fortfarande finns kvar och som följt mig genom åren är trots allt min smyckesdesign. Det var här jag tillverkade mina första
ÖRHÄNGEN, fortsatte sedan lära mig makramé-tekniken som jag utövade, och fortfarande gör i både halsband och armband. Här uppe på sidan finns en bild där jag deltar i en konsthantverksgrupp på
Korrö i Småland, väldigt vackra omgivningar, men fattar inte idag hur jag kunde se att jobba i en så mörk lokal utan vidare belysning! Men jag sålde mycket, det kommer jag ihåg!
Många frågor kom upp i samband med mitt förra blogg-inlägg, jag blev så förvånad att jag faktiskt själv måste tänka till och fundera över en del saker. Flera undrar varför ingen bor i huset nu?! Det är verkligen en tråkig utveckling måste jag säga, att det står så många tomma hus runt om i de Småländska skogarna. Tidigare fanns det åtminstone ett litet samhälle i närheten med apotek, bank och bensinstation. Numera finns det på sin höjd en liten kiosk eller om man har tur en butik! Jag älskar fortfarande mitt Småland med skogen, stillheten och sjöarna även om jag inte bor där längre. Så vem vet kanske det blir huset med den blå dörren att åka till då och då i framtiden, isåfall talar jag om det ;-)
Ha en skön start på veckan!
Kram
Helen