Mode funderingar

Bläddrade igenom tidningsurklipp på olika utställningar jag gjort . . . Vad är detta? Jo det ska föreställa en buss-kö, med bussskylt från 50-talet som jag lyckades jaga upp i Karlskrona och fick levererad! Skor syns inte, men de står på rad nedanför sina respektive huvudbonader och väskor som hänger med nylontråd från taket. Detta arbete var faktiskt bland det roligaste jag gjort! Gjorde en inventering av 50-talets klädmode och byggde därefter upp en ganska stor utställning. Bland annat ett typiskt tonårsrum med fladdermus fåtöljer, förstorade filmstjärnor på väggen plus en transistor som konstant matade ut låtar från 50-talet! Badmodet var också ett kapitel i sig, med virkade och stickade badkläder!
Eftersom mode nu och genom tiderna är ett stort intresse, hamnar Richard och jag ofta in i diskussioner runt detta. Vår sista slutsats är att vi förmodligen är den första generationen som får uppleva att modet så tydligt upprepar sig. Eftersom ungdomsmode lanserades hårt på just 50-talet. Innan dess såg ungdomar ut som små gubbar och tanter. Nya material matades också fram i rasande hastighet. Därför blir det ofta så att vi ser en stor affisch på det senaste hos Gina Tricot till exempel, och jag kan plocka fram ett foto på mig själv från 70-talet med en näst intill identisk outfit!

Ha en fortsatt fin vecka!
Peace, Love, Helen

Lycka

Lycka behöver ju verkligen inte vara de där jättestora sakerna, utan ofta det lilla i vardagen som gör livet extra glatt. Som idag till exempel när jag bäddat med rena lakan, som passar extra bra i färger till min tavla ovanför sängen!
Och så är det julafton igen med senaste franska Vogue, som just landat i brevlådan. Jag bläddrar sakta och i omgångar för att dra ut på njutningen så länge som möjligt! Sedan ska jag hämta Richard (som har jobbat uppe Stockholm i veckan) på flygplatsen ikväll. Det är bland annat denna dags lycka för mig!

En lyckosam helg önskar jag alla!
Kram Helen

Frånvaro i närvaro

Richards bibliotek.

Skönt att bara få sjunka in i en bok för ett tag!











Just det, idag har jag varit lite frånvarande, men ändå ytterst närvarande. Så känns det tycker jag när man läser något som berör! När inte så mycket ork finns för att uträtta de stordåd som man tror man är ämnad till ;-) då passar det bra att gå till en bok och läsa om dem. Någonting lär jag mig av detta också, att stilla mig och bara finnas till. Inte alltid springa omkring och uträtta en massa projekt som jag hela tiden har i huvudet. Snart alldeles snart är jag där igen, då livet går lite lättare! Tack för alla fina kommentarer igår, det värmer verkligen!

Ha det gott!
Kram Helen

tn och lite ljus

Vilken tur, just nu trillade tidningen ned genom  brevlådan!
En kopp kaffe med bulle och tidnings-läsning som tröst!

Lite ljus letar sig in i min själ (precis som på detta underbara foto från stranden i Frankrike härom året) denna stillsamma dag! Så vansinnigt TRÖTT, vissa dagar gör min sjukdom sig mer påmind än andra. Detta är definitivt en sådan dag, försöker uppbåda krafter men det lyckas dåligt just nu. Har iallfall varit ute och gått en runda men kan sedan inte förmå mig att utföra mycket mera, än detta lilla blogginslag idag! Fick diagnosen Trigeminusneuralgi 2008 och tar sedan en tid tillbaka starka antiepileptiska mediciner för att slippa smärtan som annars är fruktansvärd! En av biverkningarna är trötthet och idag är den mer påtaglig än vanligt. Så det blir till att vila och hoppas på en bättre dag imorgon!

C'est la vie, inte alltid på topp!

Kram Helen
 *TRIGEMINUSNEURALGI
Detta är ett mycket svårt smärttillstånd med smärtattacker inom Nervus trigeminus utbredningsområde i ansiktet. Smärtan är sekundkort, mycket intensiv och beskrivs ofta som elektrisk stöt eller hugg. Smärtan kan ofta utlösas vid beröring av något hudområde i ansiktet, av tandborstning, tuggning, exponering för blåst/kyla eller bara av att tala – s k triggerfenomen. Tillståndet brukar gå i skov så att patienten har huggbesvär dagligen under veckor eller månader, men kan därefter vara smärtfri under motsvarande tid.
Standardbehandlingen är initialt att ge antiepileptika.

Poesi musik och konst

Att känna mig totalt uppfylld inifrån på det där märkligt lyckliga sättet!
Hur kan han fånga ljuset såå vackert att jag precis kan känna doften av gräs? Jag kan till och med få förnimmelsen om hur det känns inne i det röda trähuset! (Anders Zorn, Midsommardans)

Jag älskar när konstnären lägger ljus i en bild, så att motiven verkligen kliver ut mot en och får ett eget liv.  Samtidigt är jag riktigt svag för bilder med få enkla linjer i kol eller blyerts. Linjer som talar om skörhet och mjukhet på samma gång. Här hittade jag på vinden, en gammal krokiteckning som jag själv tecknat. På några sekunder försökt att fånga en rörelse, som jag tycker att jag lyckats riktigt bra med!

Och så har vi naturligtvis musik. Älskar musik! Vissa låtar tröttnar jag aldrig på och listan kan göras väldigt lång. Nyss lyssnade jag på Wish you were here med Pink Floyd alltid lika häftig på hög volym! Finns det något härligare än att glida fram på resa, med musik i högtalarna som man bara gillar. Eller dansa till något riktigt rytmiskt och häftigt! Wow!

Poesi verkligen inte att förglömma! Jag kan få gåshud av vissa textrader.  Flera av Leonard Cohens texter:
"There is a crack, a crack in everything, that's how the light gets in".
Ann Smith´s diktbok, "I sinnlighetens tecken" är nästan sönderläst:
"Idag njuter jag mig själv för att jag är älskande. Idag är hela min kropp kittlande lekfullt smeksam för att den kommer ur din famn."


Detta är iallafall bland annat de tre saker som spelar en riktigt stor roll i mitt liv!

En skön vecka önskar jag er!
Kram Helen

Ljuset på väg

 Ljuset verkar vara på lite intågande ser jag från fönstret, där jag sitter uppflugen och blickar ut över skymningen.
(Jag sitter här nedan, men bilden är tagen i dagsljus :-)

Idag har varit en sådan där dag som jag bara älskar! Richard och jag är hemma och jobbar båda två. Hann trots allt med en längre promenad i förmidags.
Emellanåt äter vi lite. Richard lagade sin paradrätt Dal Bhat. En rätt han lärde sig under en längre vistelse i Himalaya. Jättegod starkt kryddad linsrätt med ris; idag hade vi ungersk korv till . . . mmmm.




 



Tack för era värmande kommentarer angående min mamma! 
Ha en fortsatt skön vecka!
Kram Helen

Här och nu

Precis hit längtar jag just nu. Arles, det var en sådan där underbar dag att minnas! Tur att det finns foto då, som kan ta mig tillbaka i den känslan och andan. Samtidigt få mig väldigt motiverad att arbeta framåt i tankar och handling för att komma dit igen. Kanske inte just till Arles (eller, varför inte det också!) men just till den öppna, bekymmerslösa känslan av att vara här och nu!
Det har varit några kämpiga dagar, med min mamma som jag varit och hjälpt på olika sätt. Inte så lätt när man som jag, inte bor i närheten. Svårt att se ens förälder bli gammal och hjälplös i olika sammanhang. Inte så lätt heller att lägga sig i,  försöka reda ut vad som kan göras och vad som blir bäst?! Blir bara så ARG på att äldrevården är så fruktansvärt eftersatt! Samtidigt verkar det inte vara mycket jag kan göra åt det, mer än att ordna så gott jag kan i det som behövs.

Just nu är jag tillbaka i mitt eget hem igen och ska vara så ett tag iallafall. Har fått ett riktigt "röjaryck" och passar på att fortsätta med det, så länge det håller i sig! Saker flyger upp på vinden och in i garderober och upp på hyllor nästan alldeles av sig självt.
Men, när detta är klart ska jag sätta mig med ljuvlig musik och meditera just i känslan av att vara här och nu.

Ha en härlig helg!
Kram Helen

Att ha en förebild

Brigitte Bardot
 Jane Birkin
Mina förebilder genom tiderna!






Undrar om alla har eller har haft en förebild? För mig har det nog alltid varit viktigt, fast på olika sätt naturligtvis ju äldre jag blivit. När jag var 11år började jag samla Brigitte Bardot bilder och klistra in i ett album, tillsammans med all fakta runt henne! Jag har än idag alla filmstjärns-bilder sparade  i en liten ask! Fortfarande kan jag slås av hennes skönhet, utan  varken silikon bröst eller förstorade läppar! Tyckte att hon alltid hade sååå snygga kläder. Jag tror att det var hon (eller rättare sagt min föreställning runt henne) som fick mig att sy olika kreationer, väskor och allt som inte fanns att köpa. Eller sätta mig och tillverka smycken som inte fanns att få tag på. Hon fick mig att bli väldigt kreativ! Kort sagt, jag ville ha allt som Brigitte Bardot hade! På något sätt hade jag väl en föreställning om att det var där lyckan låg. Någonstans lååångt ifrån den relativt tråkiga lilla by jag då bodde i. Senare då jag som 18-åring bosatte mig i Frankrike, var det någon som tyckte att jag var så väldigt lik Jane Birkin. Jag hade då aldrig hört talas om henne, men hon kom sedan att bli min nästa förebild. Lite mer rimlig att uppnå tycktes det, eftersom jag ju påstods vara lik henne :-) På bilderna här syns Jane B både som ung och i nutid. Fortfarande kan jag känna någon viss slags samhörighet med henne trots att hon är tio år äldre än jag, eller rättare sagt just därför. För precis så vill jag åldras! Att ha en sådan vitalitet, brinnande passion till livet, konsten och mina medmänniskor, nära till gråt, nära till skratt!  Så fortfarande känns det som något viktigt, att ha en förebild framför mig. Fast nu är det kanske inte lika mycket förebild utan snarare att vara den person jag själv alltid velat vara!À bientôt!
Kram Helen

Älsklingsfoto

Richard har för vana att ta en massa foto på mig,  ibland roar jag mig genom att titta igenom dem och minnas . . . En del av dem är verkligen mina älsklingsfoton som jag aldrig tröttnar att titta på, detta är definitivt ett av dem! Denna surrealistiska bild sätter till och med igång min egen fantasi. Även om jag själv naturligtvis vet historian runt omkring bilden. Fotot är ifrån förra sommaren från en strand där vi bodde ganska så länge, utanför Perpignan i Frankrike.

Ha det gott!
Kram Helen

Lite stileben

 Älskar att bygga upp små stileben lite överallt i ateljén, och i lägenheten

 Härligt att inspireras av och att vila ögat på!

Ha en skön dag!
Kram Helen

En liten lärdom

Det som skulle bli en relativt lugn brunch

 Med bland annat Richards underbara kanadensiska pannkakor och lönnsirap

Blev en ganska kaotisk men väldigt trevlig tillställning

Det vi lärt oss är, att nästa gång göra detta till ett "gående bord" istället för att dra fram allt på en gång ;-) Men, trevligt hade vi samtidigt som vi satte fröet för en ny årlig tradition!

Ha en skön fortsättning!
Kram Helen

En lite stilla fundering

En lite stilla fundering över det år som ligger framför oss . . . Allt är så stilla och tyst idag, därför känns det som tankarna får extra mycket spelrum.

Är det nu allt ska ta sin början? Viktminskning, börja träna mera, meditera mer regelbundet, genomföra en del av de projekt jag drömmer om och som jag till en viss del redan påbörjat. Vilket av projekten är det isåfall jag ska börja med, eller ska det bli alla på en gång?! Samtidigt som det är min önskan, så vill jag verkligen hitta balansen och sinnesron inom mig. Vill inte att mina önskningar ska bli hysteriskt viktiga. Om det blir för mycket tvång runtomkring så blir det till krav och då tappar jag orken direkt. Men, när allt kommer omkring så handlar ju det hela om mitt eget välmående. Alltså ska jag gå lite varsamt fram med mig själv, klappa mig själv på kinden vid motgångar. Ha tålamod med mig själv, acceptera min svårighet runt kravfylldhet och ha en tillit i att jag kommer att hitta mina lösningar. Men kanske inte just idag!

En riktigt god fortsättning!
Kram Helen