Så här vackert såg det ut när jag tog min kvällspromenad precis där jag bor! Det vita huset är upplyst av rosa ljus, som en påminnelse om stöd till forskningen för bröstcancer. Väldigt vackert måste jag säga! Vid sådana här tillfällen ensam på promenad blir det att jag tänker på mina två nära väninnor som båda gått bort i cancer. Ofattbart ibland, att de inte finns mer! Det blir en hel del tankar i samband med det, och om hur mitt eget liv blivit. Egentligen skulle jag nog säga att jag lever min dröm. Jag gör det jag helst av allt vill hålla på med och har en fantastisk man som älskar och stöttar mig. En underbar bostad, härliga barn och barnbarn. Samtidigt vet jag att livet kan ta en totalvändning, och just nu fylls tankarna mycket av min mammas åldrande och det geografiska avståndet. Tycker att jag automatiskt bara måste ta vara på stunderna i livet av lycka! Påminna mig om och om igen att vara närvarande i stunden!! Bladen har fallit och vi kan återigen spana in fågellivet genom köksfönstret. Här går det hett till ibland så att fjädrarna ryker, fulisar som snor pinnar ifrån boet över för att själva enklare få ihop sitt bo under! Det är verklig underhållning emellanåt ;-)
Ha en skön torsdag!
Kram Helen
Njuta av att vara här och nu... finnas till för nära och kära. Inte ta allt för givet! Ibland blir man lätt lite hemmablind! Har man gått igenom med att förlora två väninnor är det lättare att vara tacksam för livet! Morgondagen är en gåva!
SvaraRaderaDu ska ha en underbar torsdag! KRAM Anna
Det är nyttigt att tänka till och efter ibland....man gör det mer och mer tycker jag, ju äldre man blir, på gott och ont. Men det där med tacksamhet är stort.
SvaraRaderaagneta kram
Så vackert och vilken härligt inlägg, fick mig att tänka till en stund.
SvaraRaderaKram
Vilket tänkvärt inlägg! Det är ju verkligen så att rätt vad det är kan allt ändras. Det gäller att ta vara på det som är just nu.
SvaraRaderaKram Nina
Sv: Oj, så varmt? Här har det varit riktigt kallt nu i flera dagar, t.o.m. frost på nätterna.
SvaraRaderaVad fint de har gjort med det rosa ljuset på huset.
Det får en att tänka till lite.
Så fint! kram!
SvaraRaderaHej och tack för din hälsning! Jag har precis läst din fina text...blir så tagen! Känner så lika. Vet ju hur skört allt är. Man måste njuta av här och nu.
SvaraRaderaÖnskar dig en fin fredag med dina kära!
Lotta
Förstår dig så väl... :(
SvaraRaderaMiste min syster i bilolycka när hon var 34 år blott....
Bäst att ta vara på varje sekund av gemenskap med nära och kära♥
Så fin bild du bjuder på och ett mycket tänkvärt inlägg!
Önskar dig en finfin helg vännen♥
Ann-Louisekram
Ja, det där huset är underbart vacker både i rosa och när det är som vanligt vitt! Det är så orättvist när nära och kära går bort alldeles för tidigt. Det går liksom inte att ta in. Jag har en väninna som mist sina båda barn. Hur kan man leva vidare efter en sådan förlust? Sköt om dig vännen! Kram Ester
SvaraRaderaMycket fint inlägg! Livet är skört och går alldeles för fort! Det gäller att se och uppskatta lyckan i det man har och lever mitt i.
SvaraRaderaTack för att du tittade in hos mig! :-)