Vårliga funderingar

 Ja visst gör det ont när knoppar brister














Varför skulle annars våren tveka

Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka.

Varje vår är det samma sak för mig. Så fort jag ser mig omkring på allt som står i knopp, kommer dessa fraser automatiskt inom mig. Ibland undrar jag om det känns då knopparna brister? Samtidigt har jag alltid lite lätt försökt tolka det på mitt sätt . . . Som jag då tänker, tror jag att Karin Boye skrev om det ögonblick inom oss då vi går emot destruktiva mönster som inte varit bra för oss. Perioder i livet som tvingar oss, eller där vi själva väljer att handla på ett helt nytt sätt och samtidigt gå emot alla våra djupaste rädslor. Vilket inte är det allra enklaste, just för att det strider så emot vad vi är vana vid att göra. Också, eftersom det vi möter är något helt okänt.
Att använda oss av den potential vi är ämnade för! Samtidigt är det sättet för oss att brista ut i full blomning! 

Lite funderingar från mig . . .
Kram Helen