Helgen har förflutit väldigt lugnt. Jag var naturligtvis tvungen att få en liten dos av barn och barnbarn, så jag traskade iväg på en liten visit igår eftermiddags. Alltid lika uppskattat både från min och deras sida, så skönt att ha dem på nära håll! (På vägen dit hittade jag förresten en helt underbar klänning på en vintagebutik i stan, som jag ska visa er sedan!)
I fredags då jag hämtade Richard på flygplatsen passade vi på att "fota" världens största serietillverkade flygplan som precis hade landat! Flygplanet är tillverkat i Ukraina och det ni ser nedanför vänstra vingen är små människor. Amazing! Förmodligen någon stor slags last, för det började vimla av postbilar och tulltjänstemän. Och jag som alltid blir så nyfiken, fick inte riktigt kläm på vad det var?!
Igår kväll var det plötsligt fyrverkeritävling nedanför vårat, så vi stod liksom på första parkett på vår balkong. Jag som älskar fyrverkerier, det var verkligen oväntat och ett häftigt skådespel! Det är så när man bor centralt i en stad, och mitt över gatan på andra sidan uppträdde First Aid Kit i kyrkan. Man måste inte och kan inte gå på allt, men har åtminstone möjligheten! Jag som har bott på landet mitt ute i skogen så många år, uppskattar verkligen de här möjligheterna. Samtidigt som jag är öppen för att livet kan ändras, så att jag kanske befinner mig på landet igen! Allt har på något sätt sin tid. Men nästa gång på landet isåfall . . . skulle jag nog föredra att bo närmare havet. Fast just nu är jag helt nöjd!
Ha en skön fortsatt söndag!
Kram Helen