Lååångt uppehåll!

Inte visste jag att jag skulle ta det så här piano med min blogg . . . Det var inte alls inplanerat, men det är vad som har hänt! Tro inte för den skull att jag glömt bort er kära bloggvänner, jag kommer igen. För tillfället är jag lite i konvalescens. Har just opererat bort en störande tand, vilken jag hoppas är roten till den sjukdom (trigeminusneuralgi) jag nu haft i några år. Vet inte säkert om detta är orsaken ännu, vågar knappt hoppas men det vore rena himmelriket! Just nu väntar ett härligt skumbad, vila och en skön bok!

En fin helg önskar jag alla!
Kram Helen

Salad days

Äntligen en riktigt lat dag i husbilen tänkte Richard och jag väl framme i Stockholm, tydligen är det lättare sagt än gjort. Plötsligt dök det upp massor i våra huvuden som vi tyckte det var bra att "passa på" med! Till exempel utmärkt tillfälle för mig att växla över till ny mobil. Detta  har tagit nästan hela dagen, med alla inställningar och appar som ska komma igång. Följaktligen hade en säkring gått varpå Richard var tvungen att kräla runt på alla fyra, i alla omöjliga ställningar för att lösa problemet. Till middag hade vi tänkt grilla för första gången på länge, precis då öppnade himlen sig och regnet öste ned. Hur som helst fick vi till en underbar middag och kan konstatera att vi har varit riktigt framgångsrika med att hitta på sysslor precis hela dagen! Med undantag av uppehåll med en snabb promenad och middag. Vi får nog anstränga oss lite mer för att få till lite "lata dagar"!

Kram Helen

Walk a mile in my shoes

Fotlänk: Helens Universum     Skor: Betty Boop

 
Hittade av en händelse dessa Betty Boop tofflor längst in i garderoben, ljuvligt mjuka och sköna! Skulle förmodligen aldrig handlat dem själv, men det var Richard som köpte dem till mig i en snabbköps-butik på Sicilien förra året. Hade gått i de till synes oskyldiga svarta skorna på bild, och lyckats få den värsta skoskaven någonsin! Så överlycklig och med Betty Boop tofflor i handen kom Richard springandes fram till mig i butiken, gissa om jag blev överlycklig i det ögonblicket! De tre kilometrarna fram till hotellet gick jag som på moln. Fortfarande när jag sätter dem på mig infinner sig en slags lyckokänsla.
Härligt ibland - att lycka kan vara ett par simpla Betty Boop tofflor!

Ha det gott!
Kram Helen

Flärd

Smycken från Helens Universum

Kläder, smycken, skor, make up och väskor sådant gillar jag! Kanske inte alltid märkeskläder, utan mode som konst och som inspirerar till individualitet. Mycket av det fick inte vara så viktigt när jag var i tonåren.
Det var näbbstövlar,velourbyxor, släng behån och var naturlig!
Jag ansågs lite för udda och fånfäng som ägnade så stor uppmärksamhet vid detta. Vilket jag tidigare skrivit om, så var Brigitte Bardot en stor förebild för mig. Då jag var tio år började jag och min familj att bila ned till södra Spanien över somrarna, någonstans där tror jag mitt intresse tog sin början. Genom Frankrike på olika hotell och caféer ned till Spanien där vi hyrde hus utanför Mabella. Minns hur jag kollade in fransyskor med sitt individuella modespråk och make up, det gjorde djupt intryck på mig.
Dessa somrar fortsatte sedan tills jag fyllde sexton år.
När jag sedan fyllde arton flyttade jag till Frankrike, där jag faktiskt kände mig som hemma på en gång. I Frankrike blev jag kvar flera år och min dotter är halvt fransk! Fortfarande känns det att jag måste dit med jämna mellanrum, även om det är Sverige jag till sist valt att leva i. 
Ha en fortsatt flärdfull vecka!
Kram Helen

I look at all the lonely people . . .

Ofta när jag går på stan, sitter på café eller reser tittar jag och lyssnar på folk. En lösryckt mening här och där, eller människor inne i diskussioner på caféer. Ibland när Richard och jag varit på resa, har jag inte velat lämna caféet vi för tillfället varit på. Måste kolla slutet, då det varit något interessant som utspelats vid grannbordet! Jag kan verkligen sitta och studera människors anletsdrag, karaktärsdrag tills de vrider sig och ser generade ut, och jag också! Inte förrän jag fick höra att det är en yrkeskada, att man som konstnär liksom bär det med sig kändes det lättare! På något sätt bättre än att bara vara nyfiken . . .
Många gånger undrar jag över människor som är utslagna, ensamma.
Idag när jag var på stan för att handla, dök det upp en sådan ensam människo-spillra bakom mig i kön. Han luktade pyton, svårt alkoholiserad, skägget var vildvuxet, håret långt och spretade under en nedtryckt keps. Jag försökte hålla andan medans han med långa skitiga kloliknande naglar samlade ihop några korvören i sin hand. Gissa vad han köpte? En kam. Nästan rörande i sammanhanget!
Denna man fick mig att osökt tänka på den här tavlan jag en gång gjort, med alla dessa till synes anonyma och ensamma människor.
Vad kommer de ifrån och vart är de på väg?

Kram Helen

Bara vanligt vatten

Tänk vad viktigt med vatten som vi alltid tar för givet, bara ska finnas här för oss. Här har det varit jakt på vatten i några dagar nu, då det plötsligt slogs larm om bakterier i dricksvattnet! Själva har vi bunkrat upp med bubbelcitron. Men flera gånger har jag varit på väg mot kranen, för att sedan komma på att det inte får drickas!
Kom plötsligt att tänka på något afrikanskt barn som jag en gång hörde i intervju. Hon hade hört att det fanns länder där man bajsade i rent vatten! Tänk hur konstig världen kan te sig i mångas ögon, beroende på var man är född!  Jag fick iallafall mig en riktig tankeställare, efter att jag hört det på det sättet . . .

Ha en fortsatt skön kväll, och drick tacksamt mycket vatten!
Kram Helen

Lycka

Lycka behöver ju verkligen inte vara de där jättestora sakerna, utan ofta det lilla i vardagen som gör livet extra glatt. Som idag till exempel när jag bäddat med rena lakan, som passar extra bra i färger till min tavla ovanför sängen!
Och så är det julafton igen med senaste franska Vogue, som just landat i brevlådan. Jag bläddrar sakta och i omgångar för att dra ut på njutningen så länge som möjligt! Sedan ska jag hämta Richard (som har jobbat uppe Stockholm i veckan) på flygplatsen ikväll. Det är bland annat denna dags lycka för mig!

En lyckosam helg önskar jag alla!
Kram Helen

tn och lite ljus

Vilken tur, just nu trillade tidningen ned genom  brevlådan!
En kopp kaffe med bulle och tidnings-läsning som tröst!

Lite ljus letar sig in i min själ (precis som på detta underbara foto från stranden i Frankrike härom året) denna stillsamma dag! Så vansinnigt TRÖTT, vissa dagar gör min sjukdom sig mer påmind än andra. Detta är definitivt en sådan dag, försöker uppbåda krafter men det lyckas dåligt just nu. Har iallfall varit ute och gått en runda men kan sedan inte förmå mig att utföra mycket mera, än detta lilla blogginslag idag! Fick diagnosen Trigeminusneuralgi 2008 och tar sedan en tid tillbaka starka antiepileptiska mediciner för att slippa smärtan som annars är fruktansvärd! En av biverkningarna är trötthet och idag är den mer påtaglig än vanligt. Så det blir till att vila och hoppas på en bättre dag imorgon!

C'est la vie, inte alltid på topp!

Kram Helen
 *TRIGEMINUSNEURALGI
Detta är ett mycket svårt smärttillstånd med smärtattacker inom Nervus trigeminus utbredningsområde i ansiktet. Smärtan är sekundkort, mycket intensiv och beskrivs ofta som elektrisk stöt eller hugg. Smärtan kan ofta utlösas vid beröring av något hudområde i ansiktet, av tandborstning, tuggning, exponering för blåst/kyla eller bara av att tala – s k triggerfenomen. Tillståndet brukar gå i skov så att patienten har huggbesvär dagligen under veckor eller månader, men kan därefter vara smärtfri under motsvarande tid.
Standardbehandlingen är initialt att ge antiepileptika.

Här och nu

Precis hit längtar jag just nu. Arles, det var en sådan där underbar dag att minnas! Tur att det finns foto då, som kan ta mig tillbaka i den känslan och andan. Samtidigt få mig väldigt motiverad att arbeta framåt i tankar och handling för att komma dit igen. Kanske inte just till Arles (eller, varför inte det också!) men just till den öppna, bekymmerslösa känslan av att vara här och nu!
Det har varit några kämpiga dagar, med min mamma som jag varit och hjälpt på olika sätt. Inte så lätt när man som jag, inte bor i närheten. Svårt att se ens förälder bli gammal och hjälplös i olika sammanhang. Inte så lätt heller att lägga sig i,  försöka reda ut vad som kan göras och vad som blir bäst?! Blir bara så ARG på att äldrevården är så fruktansvärt eftersatt! Samtidigt verkar det inte vara mycket jag kan göra åt det, mer än att ordna så gott jag kan i det som behövs.

Just nu är jag tillbaka i mitt eget hem igen och ska vara så ett tag iallafall. Har fått ett riktigt "röjaryck" och passar på att fortsätta med det, så länge det håller i sig! Saker flyger upp på vinden och in i garderober och upp på hyllor nästan alldeles av sig självt.
Men, när detta är klart ska jag sätta mig med ljuvlig musik och meditera just i känslan av att vara här och nu.

Ha en härlig helg!
Kram Helen

En lite stilla fundering

En lite stilla fundering över det år som ligger framför oss . . . Allt är så stilla och tyst idag, därför känns det som tankarna får extra mycket spelrum.

Är det nu allt ska ta sin början? Viktminskning, börja träna mera, meditera mer regelbundet, genomföra en del av de projekt jag drömmer om och som jag till en viss del redan påbörjat. Vilket av projekten är det isåfall jag ska börja med, eller ska det bli alla på en gång?! Samtidigt som det är min önskan, så vill jag verkligen hitta balansen och sinnesron inom mig. Vill inte att mina önskningar ska bli hysteriskt viktiga. Om det blir för mycket tvång runtomkring så blir det till krav och då tappar jag orken direkt. Men, när allt kommer omkring så handlar ju det hela om mitt eget välmående. Alltså ska jag gå lite varsamt fram med mig själv, klappa mig själv på kinden vid motgångar. Ha tålamod med mig själv, acceptera min svårighet runt kravfylldhet och ha en tillit i att jag kommer att hitta mina lösningar. Men kanske inte just idag!

En riktigt god fortsättning!
Kram Helen

GOTT

NYTT

ÅR!!












En liten flirt med kameran så här dagen före nyårsafton! Fattar inte riktigt hur fort åren går nuförtiden. Samtidigt som jag kan tycka att livet är så mycket enklare nu på många sätt, än då jag var yngre. Men, jag kommer ändå aldrig sluta förundras över detta fenomen att vara människa. Små pluttar är vi i detta stora universum, ändå tror jag att vi alla har viktiga saker att lära oss i våra liv, vilka de läxorna är vet vi bäst själva. Samtidigt behöver vi varandra för att kunna tampas med, och just hitta vår egen speciella väg och mening i tillvaron. Ju närmare vi kommer den kärnan inom oss desto lyckligare blir vi som människor. Läste någonstans att år 2013 ska bli det år man får skörda de frön man sått 2012! Hur som helst en lite spännande tanke!
Nu önskar jag alla ett riktigt gott nytt år!

Kram
Helen

Helens Universum funderar

Gick här och funderade idag över val vi gör i våra liv och till vilken grad valen är styrda av händelser och upplevelser i vårt förflutna. Då jag för tillfället befinner mig på en camping, poppade det plötsligt upp ett  tidigare minne från en annan campingplats för länge sedan. Den gången befann jag mig längst ned i södra Spanien tillsammans med min då 6-åriga lilla dotter och hennes pappa. Vi hade varit på en längre resa i Marocko och var på hemväg. I Marocko hade vi bott på olika hotell och i olika bostäder under en längre tid, men i Spanien stannade vi ett tag på en campingplats i väntan på den buss som skulle ta oss upp till Paris. Jag själv var då runt 26 år och på campingen befann sig ett par som säkert var i ungefär samma ålder som jag. Det som var märkligt och udda med dem var att de hade inget tält, de hade bara sina sovsäckar och sov under bar himmel. När man passerade deras plats på dagen, låg det två sovsäckar och skärvan av en spegel på kvinnans sida. Den här kvinnan var väldigt speciell och hon är på något sätt en person som etsat sig fast i min hjärna genom alla år! Det hon utstrålade var en riktig pondus, stolthet, glädje och skönhet som kom inifrån trots att hon inte ägde nämnvärt mycket! Hon var verkligen någon man lade märke till. Det sista jag såg av henne var då hon och hennes kille med ryggsäckar på, försvann i gryningen när jag och min dotter gick på campingens toalett. Vid tider under livet då jag haft det svårare ekonomiskt har hon ofta dykt upp i mina tankar, och allt har genast känts lättare. Numera och i skrivande stund  står hon för något sunt som blir en motvikt i detta konsumtionssamhälle vi lever i, och jag tänkte på henne igen då jag läste någon annans blogg som handlade om köpstopp. Kanske är det inte en tillfällighet att jag också ganska ofta finner mig delvis boende på en camping så här många år senare i livet. Någonting är positivt med att leva lite annorlunda, det skapar en till dimension i tillvaron. Som konstnär och skapande människa berikar det, ger inspiration och en lite annorlunda syn på tillvaron!

Lev väl!
Kram Helen

Funderingar

Så här vackert såg det ut när jag tog min kvällspromenad  precis där jag bor! Det vita huset är upplyst av rosa ljus, som en påminnelse om stöd till forskningen för bröstcancer. Väldigt vackert måste jag säga! Vid sådana här tillfällen ensam på promenad blir det att jag tänker på mina två nära väninnor som båda gått bort i cancer. Ofattbart ibland, att de inte finns mer! Det blir en hel del tankar i samband med det, och om hur mitt eget liv blivit. Egentligen skulle jag nog säga att jag lever min dröm. Jag gör det jag helst av allt vill hålla på med och har en fantastisk man som älskar och stöttar mig. En underbar bostad, härliga barn och barnbarn. Samtidigt vet jag att livet kan ta en totalvändning, och just nu fylls tankarna mycket av min mammas åldrande och det geografiska avståndet. Tycker att jag automatiskt bara måste ta vara på stunderna i livet av lycka! Påminna mig om och om igen att vara närvarande i stunden!!
Bladen har fallit och vi kan återigen spana in fågellivet genom köksfönstret. Här går det hett till ibland så att fjädrarna ryker, fulisar som snor pinnar ifrån boet över för att själva enklare få ihop sitt bo under! Det är verklig underhållning emellanåt ;-)

Ha en skön torsdag!
Kram Helen

Vincent och jag

När vi är ute och reser sparar jag ofta på stämningar, intryck och färger som jag sedan tar med mig i mitt eget skapande. Här sitter jag och filosoferar, den här platsen gör alltid lika starkt intryck på mig! Det känns så stort och märkligt på något sätt. Jag tycker mig fortfarande kunna känna Vincent van Goghs närvaro väldigt påtagligt (kanske är jag synsk ;-) Det är fel tidsepok men platsen skiljer sej inte mycket från då han målade tavlan av det här caféet. Känslan av hans målningar speglas nästan i det här fotot. Trädkronornas skuggor letar sig diffust fram i bakgrunden mot väggen som har den okrafärg han så ofta använde sig av. Och om han levde idag tror jag att han skulle kunna gilla det här motivet ;-)

Ha en härlig  ljus dag!
Kram  Helen

Minnenas Café

Att komma tillbaka till en plats efter tjugofem år var en magisk händelse i mitt liv. Små franska stenhusbyar ändrar inte sin karaktär så mycket. Förutom caféer och närbutiker som bommat igen. Den som ändrats mest på alla dessa år var jag själv. Mycket märklig känsla att promenera runt i byn, och under ögonlocken möta den kvinna som då var jag. En ung lite vilset sökande mor till en fyra-årig dotter, som försökte få tillvaron och kärleken att gå ihop. Både lycka och sorg kom över mej. Lycka över den jag blivit, och min älskade som fanns vid min sida och delade denna händelse. Men även lite sorg över den lite vilsna Helen som då var jag. Samtidigt är denna lilla by, något som jag fortfarande är väldigt lycklig över att ha spenderat en del av mitt liv i, och den kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta! Detta var fönsterutsikten från vårt hus, oändliga fält av solrosor . . .

Ha en underbar dag!
Kram Helen

Daglig tillbakablick!

Här sitter jag och poserar i fina klänningen som för tillfället är ett minne blott! Inser att något måste göras, håller liksom på att ta sats inför startskottet. Richard kom precis in efter ytterligare en joggingrunda! Varför har jag så dålig karaktär?! Imorgon, nästa vecka tänker jag hela tiden . . . Tycker bara att jag hela tiden har så mycket viktigare saker att göra än att börja träna!
Ikväll ska jag köra Richard till flygplatsen som jag brukar på tisdagar, för att sedan hämta honom på fredag kväll igen. Sådär har vi hållt på i lite mer än ett år nu, eftersom han har sitt arbete i Stockholm. Där har vi det andra hemmet (husbilen) stationerat och en liten miljöbil att färdas i. Vi har liksom lyckats skapa en hel liten "infrastruktur" för att allt ska flyta och fungera på bästa sätt! Det fungerar också alldeles utmärkt och dessutom kan jag vissa veckor följa med och få lite miljöombyte ;-)
Kanske ska det bli någon av de här dagarna startskottet ska gå för resan nedåt i kilo räknat?! Klänningen väntar . . .

Intar Sängläge

Det är tidig mörk söndagkväll och helt klart läggdags för min del! Har känt mej hängig med lätt huvudvärk i två dagar nu, som tur är håller min alvarligare sjukdom (trigeminusneuralgi) sej på avstånd för tillfället!
Jäfört med den alvarliga är ju förstås detta rena "barnleken", men det kräver ändå sin sömn för att bli bättre. . . .Tidigare idag spelade barnen,jag och Richard detta vackra spelet (blockus) JAG vann!!
Har ni aldrig spelat det så kan det varmt rekommenderas, en mycket rolig utmaning där alla från ca 9år och uppåt får ut något av att spela. Dessutom blir det ju väldigt vackert som synes!

Läggdags som sagt . . .;-)

Lugnet sänker sej!

Lugnet sänker sej!
Efter en frisk lååångpromenad med mellanlandning på Max, där vi
intog vår söndagsmiddag läsandes diverse delar av dagens tidning
sänker sej lugnet i vårt lilla hem. Richard sitter framför sin dator och
jag framför min, vi trivs bra såhär. Jobba lite, fika och jobba lite igen!
Men, ikväll tänker jag koppla av riktigt med ett härligt hemmaspa i
badkaret, värmeljus och diverse oljor är på plats mmmm. . . .
Efteråt lite manikyr och så ska jag testa nya nagelacket jag fick av min
älskvärda man. Jag som älskar glitter, så han prickade helt rätt!
Isadora,Oasis var visst namnet, bara det!!

Ha en underbar kväll, det tänker jag ha! Imorgon kommer ju värmeböljan säjs det!
Får väl se hur det blir med det ;-)